Strövtåg i hembygden

 

Bara någon kilometer från Villa Rondaneto ligger gårdarna där barnens farföräldrar växte upp och där allehanda mostrar, fastrar och kusiner fortfarande bor. Det är mysigt att gå och hälsa på dem. Lite som att ta en resa tillbaka i tiden. På gårdsplanen flaxar hönsen omkring. I ett litet skjul står det en häst och en ko och i ett annat skriar ett par åsnor. Det finns till och med några vildsvin i ett hägn på bakgården!.

Storasyster älskar att ta Zia i hand och gå ett varv och mata djuren och spana efter den blyga katten. Till hennes (och min!) stora lycka så hade en av hundarna fått valpar när  vi var där och hälsade på i söndags. 

 

 

.









 

 

Annars är det bästa jag vet när gammelmoster berättar om kriget. Om hur de gömde motståndsmän - partisaner - uppe på höskullen. Overkligt att tänka sig att det har pågått ett krig mitt i den här lantliga idyllen. Ännu mer overkligt känns det att mina barns gammelfarfar stred både i första och i andra världskriget. Men det vet mina små duvungar ingenting om än, de är alldeles för upptagna av att gosa med hundvalparna!