Äntligen!

Efter nästan fem månaders frånvaro var jag äntligen i Capriata i helgen. Vi valde inte precis världens trevligaste väder för vår återkomst. På en vecka har temperaturen sjunkit från 28 grader till cirka 5 grader. Dessutom regnade det. Men i söndags morgon trotsade vi regn och kyla och begav oss ut på promenad. Storasysters nya sparkcykel måste provas, punkt. Och vi hittade trots allt en del vårtecken! Det blommar lite varstans. Jag kan dock inte förneka att det var ganska skönt att komma fram till Zias gård och värma sig en stund framför vedspisen. På vägen tillbaka föredrog den italienska delen av familjen, det vill säga min käre make samt storasyster (i sådana  här sammanhang är hon gärna italiensk) att åka bil med grannen. Jag och lillasyster däremot utmanade vädergudarna och tankade samtidigt på motionskontot. Behövligt med tanke på lördagskvällens matfrosserier på nyupptäckta agriturismon Cascina Orto . Rekommenderas!

 

Vårtecken!

Nää, såhär ser det inte ut utanför mitt fönster just nu. Man får nog faktiskt vara ganska optimistisk om man tror att man ska kunna skönja några vårtecken alls just nu. Det bara regnar. Men nu i februari när inboxen plingar till allt oftare så tycker jag ändå att det känns som att vi är liiite närmare sommaren. Februari är nämligen den månad då hyresförfrågningarna brukar börja ramla in. Årets första gäster kommer i påsk! Det är några av våra allra bästa vänner hemifrån Sverige som kommer ner och hälsar på och det ska bli så roligt att träffa dem!

 

Vad som är så bra med att hyra ut är inte bara att vi får in välbehövliga pengar till underhållet av huset och trädgården, det allra bästa är att vi får träffa så mycket roliga och spännande människor. Vi har fått många nya vänner genom åren. Människor som man annars förmodligen aldrig skulle ha träffat. Speciellt roligt är det för storasyster (och lillasyster såsmåningom) när det kommer barn som hon kan leka med. Toppen för svenskan också. Som en extra bonus är det som om vi har fått upptäcka hela området på nytt. Vi åker iväg på nya utflyktsmål och provar nya restauranger för att kunna tipsa om dem. En klockren "win-win situation"!

 

Så nu när lillasyster äntligen somnat och det fortfarande är några timmar kvar innan vi ska gå och hämta storasyster så tar jag en kaffe till och tänker tillbaka på sommaren som varit och drömmer om sommaren som kommer. Undrar vem vi får uppleva den med i år?

 



Lata dagar vid poolen.



Grillfester på terrassen.

 

Långa kvällar på bästa restaurangen "La Corte dei Grilli" i Capriata.

 

Årstidsväxlingar

Oktober, november, december. Tre långa månader sedan jag skrev sist och framförallt tre månader sedan jag sist var i Capriata. Det är nog det längsta jag har varit därifrån sedan jag flyttade till Italien. Det är inte riktigt klokt och det är inte utan att jag saknar det. Hösten är riktigt praktfull i Capriata. Vinfälten och träden verkar nästan stå i brand runt huset. Och så dimman som bäddar in allt i sina fuktiga slöjor. Vi tar långa skogspromenader och kommer tillbaka med rosiga kinder. Sen kryper vi upp framför brasan och myser under våra filtar.

 

Vintern överaskar oss inte alltför sällan med massor av snö som förvandlar trädgården till ett kulligt vitt landskap. Jag och storasyster bygger snöborgar och gräver tunnlar och jag känner mig nästan nästan som hemma.

 

Jul i Capriata är någonting alldeles speciellt. På självaste julaftonskvällen kan man nämligen få uppleva hur hela byn förvandlas till en levande krubba. Folk i byn klär ut sig och bygger upp små verkstäder och affärer. Här kan man få en liten aning om hur det ser ut. 

 

Nej nu får vi allt se till att komma iväg till Capriata innan årstiderna växlar igen och det blir vår. Det får det å andra sidan bli så snart som bara möjligt tycker jag.