Oktober, november, december. Tre långa månader sedan jag skrev sist och framförallt tre månader sedan jag sist var i Capriata. Det är nog det längsta jag har varit därifrån sedan jag flyttade till Italien. Det är inte riktigt klokt och det är inte utan att jag saknar det. Hösten är riktigt praktfull i Capriata. Vinfälten och träden verkar nästan stå i brand runt huset. Och så dimman som bäddar in allt i sina fuktiga slöjor. Vi tar långa skogspromenader och kommer tillbaka med rosiga kinder. Sen kryper vi upp framför brasan och myser under våra filtar.
Vintern överaskar oss inte alltför sällan med massor av snö som förvandlar trädgården till ett kulligt vitt landskap. Jag och storasyster bygger snöborgar och gräver tunnlar och jag känner mig nästan nästan som hemma.
Jul i Capriata är någonting alldeles speciellt. På självaste julaftonskvällen kan man nämligen få uppleva hur hela byn förvandlas till en levande krubba. Folk i byn klär ut sig och bygger upp små verkstäder och affärer. Här kan man få en liten aning om hur det ser ut.
Nej nu får vi allt se till att komma iväg till Capriata innan årstiderna växlar igen och det blir vår. Det får det å andra sidan bli så snart som bara möjligt tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar