Rötter

 

 

Ibland känns det lite underligt att mina två blonda små tjejer har minst hälften av alla sina rötter här, i en liten by bland vinfälten i norra Italien. Så långt från Sverige och de småländska skogarna där jag själv växte upp. Å andra sidan så finns det ingen annan plats i Italien där jag själv känner mig så hemma som här. Här kan man andas ut efter en vecka med jobb, skola och vardag. Sparka av sig skorna och skrota omkring som man vill.

Jag älskar det här gamla huset. Trädgården och alla ytor där barnen kan springa omkring. Eller ja, åtminstone storasyster, som är den enda som kan springa omkring än så länge.

Min favoritstund på dagen är när man får luta sig ut i sommarnatten och stänga fönsterluckorna. Då kan jag nästan se framför mig hur min svärmor stod precis sådär före mig och lyssnade på syrsorna och tog en sista titt på utsikten innan det var dags att gå till sängs.